Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänskap. För hvar gång han skildes från magistern,
kände han sig i hög grad uppretad mot denne
och gick sedan hela dagen, fyllande luften med
invektiv mot dessa förbannade samhällsomstörtare,
som man borde utrota från jorden. Men ändå
längtade han efter att få taga upp dispyten igen,
och magistern utöfvade på honom en egendomligt
tilldragande verkan.
Han trodde själf, att det endast var ett
begär att öfverbevisa honom, som låg till grund
härför, och så medvetandet, att magistern i grund
och botten var så ofarlig, därför att allt detta
endast var teorier hos honom.
Den egentliga orsaken låg dock djupare.
Det var hans egen forntid, som i något
förändrad skepnad mötte honom i magisterns tal,
som uppretade honom och eggade honom att
gå och grubbla på förnuftsskäl emot den, för
att sålunda rättfärdiga sitt afsvärjande af
densamma. Det var den som mot hans vilja drog
honom till sig, den som han i brist på skäl
öfverhopade med tillmälen, den som han skrattade
åt med ett torrt, nervöst skratt, den som han
öppet förlöjligade och hemligt ännu hade en
viss beundran för, ömsom svor öfver och klappade
på axeln, ibland sökte skrämma och ibland kände
sig frestad att med böner draga öfver till sin
nuvarande ståndpunkt, allt i magisterns person.
Om allt detta hade denne ingen aning; han
trifdes godt med dessa eftermiddagsdispyter han
också, emedan de fyllde ett länge kändt behof,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
