Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
solbrända, något magra ansiktet fick sin karakter
genom en ovanlig bredd öfver ögonbrynen, som
bildade en nästan rak linie, en ädelt formad näsa
med känsliga, genomskinliga näsvingar och en
kort, kraftig haka, som sköt upp mot underläppen,
bildande ett starkt skuggadt veck mot den. Man
såg genast att det var ett ansikte med
utpräglade släktdrag. Ögonen, som voro breda och smala
med mörk iris, gåfvo det ett leende uttryck,
dämpadt af att de släppte in föga ljus i pupillen.
Henrik Wilde betraktade honom med mera
intresse än han i allmänhet erfor inför främlingar.
»Det var då en riktig lyckträff,» ropade
doktorn, i det han skakade hand med honom,
»jag har hela dagen gått och falkat efter er.»
»Jaså,» svarade han med en fyllig, klangfull
basstämma, som förrådde sångaren, nickade åt
Kristian Bode, som var bror med hela världen,
och stod därpå lugnt väntande att bli presenterad
för Henrik.
»Jaså, herrarne känna inte hvarandra, det
är min son — arkitekt Arne.
»Åh,» sade denne och fäste på Henrik denna
sökande blick, som jämför med en på förhand
uppgjord bild ; på samma gång var hans hälsning
en smula reserverad.
Henrik undrade hvem som kunde hafva talat
om honom, — antagligen föräldrarne.
»Ja, nu få ni gå förut,» sade doktorn, »jag
har några enskilda affärer att språka om med
vår unga arkitekt här.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>