Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väsendtliga jag och som om han blott var en
död maskin, hvars mekanism ömkligt härmade
lifvet. Solen hade icke lyst för honom, dagarna
hade gått förbi honom som man vänder bladen
i en bok utan att läsa. Det var som om han
förlorat förmågan att uppfatta dagrar och skuggor,
färger och skiftningar, i sinnevärlden som i tankens
värld, allt var ett enahanda grått i grått. Hans
stolthet och själfkänsla hade upprest sig häremot
och han hade föresatt sig att söka åter tillkämpa
sig sitt förra jag, sina intressen, tankar och
sträf-vanden, men ingen lust hade besjälat energien
och det hade blott blifvit en krampaktig,
ändamålslös ansträngning; det var som om han lyft
en börda, men då han väl fått den på skuldrorna
glömt bort hvart han skulle bära den. Behofvet
af hennes ögonblickliga närvaro var så stort,
att han endast med en särskild tankeansträngning
kunde finna någon tröst i den tanken att den
kärlek, som han trott sig se spira upp hos henne,
nu växte och slog fasta rötter under hans
frånvaro. Stundom ansatte honom äfven tvifvel och
farhågor, minnet af den sista kvällen, han
till-bragte med henne, förföljde honom med en
obestämd fruktan.
Men nu var allt detta förbi, så fullständigt
förgånget att han knappt mindes det. Tanken
på att hon var honom nära, vissheten att han
den följande dagen skulle få se henne, möta hennes
blick, höra hennes röst, fyllde honom med ett
strålande jubel, en ro af viss förväntan, en seger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
