Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var för ögonblicket glömdt, alla hans drömmar
om återseendet voro långt borta. Han erfor den
ohyggliga känslan, då en människa, som stått oss
nära, plötsligt synes fly undan, blifva mera
främmande än en främling: ty med en främling är
man alltid förenad af de samhörighetens band, som
förena varelser af samma släkte, men när två
människosinnen, som sökt förverkliga drömmen
om en innerligare förening, åter stöta hvarandra
ifrån sig, är det som om äfven dessa band brusto
och en oöfverstiglig afgrund öppnade sig.
Äfven öfver Agnes smög sig snart en känsla
af köld och dämpade hennes feberaktiga oro;
orden fröso bort på hennes mun, och de sutto
där tysta midt emot hvarandra, så oförmögna
att finna ett ämne att tala om, som om aldrig
en gemensam tanke fört bud mellan deras
sinnen och dragit deras blickar till hvarandra med
sympatiens makt. De sågo stelt ned framför
sig, på samma fläck af den gröna marken, där
sol och skugga nu flutit samman i kvällens
skymning; på något afstånd hördes en fågel
sjunga sin korta, ständigt upprepade melodi,
densamma som Henrik hört då han kom; men öfver
dem fick tystnaden allt starkare makt, försänkte
dem så småningom i glömska af hvarandra. Och
då, ur tystnaden och glömskan, vaknade en känsla
till lif och grep dem båda med samma makt,
förenade dem båda i samma lidande, — en
frågande sorg öfver det gåtfulla öde, som
frammanar känslor och dödar dem, bygger upp en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
