Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppehålla samtalet, hans tankar släppte sitt lösa
tag i det främmande intresset, och det andra,
det som han fruktade, dök upp och frestade
deras sysslolöshet.
Bode hade lagt sin arm i hans och stödde
sig, försjunken i tankar, allt tyngre på honom.
»Ja — slut,» började han plötsligt åter att
tala. »Blommorna, trädgården, — du säger att
den är vacker, — ja, den är väl vacker, ibland
tycker jag det själf, — men, — ja, ja, man blir
gammal och så kommer allt sånt där så långt
ifrån en, man tycker att det drar sig undan en,
allt längre och längre bort, — och något annat
närmar sig i stället, ett mörkt spöke, som växer
och växer, skymmer och skymmer allt mer och
mer, tills man bara ser det och väntar, att det
skall böja sig öfver en och ...»
»Tänk, jag minns så väl när jag var barn, —
jag var mycket mörkrädd, och då hade jag ofta
just den där fantasien, — om en mörk skepnad
som kom närmare och närmare, växte och
växte och till slut böjde sig ned öfver mig
och . . .; sen blef skrämseln så stor, att till och
med fantasien tog till flykten; hvad som sen
kom, tänkte jag aldrig ut. Nej, nej, hvad som
sen kommer tänker man aldrig ut.»
»Men du får lof att försöka slå bort sådana
där tankar, — du är ju ännu stark och frisk.»
»Tycker du det?» Han såg ängsligt
frågande på Henrik, men skakade så på hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
