Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej du, jag är allt gammal, jag känner allt bäst
hur gammal jag är. Och då man är så gammal
slår man inte längre bort några tankar, de äro
som de sista bladen, de sitta kvar och torka på
trädet, ju skrumpnare de bli, dess segare sitta
de fast. Nej, nej, jag vet hvad jag vet, —jag
är slut, du — och jag skall säga dig något,»
tilläde han med sänkt röst, »jag har redan fått
den första varningen.»
»Hur menar du?»
»Den första varningen, säger jag. Det var,
låt mig se,» han lade handen öfver ögonen och
tryckte till ögonlocken, »det är nu en tjorton
dar se’n skulle jag tro. Det var på kvällen, vid
den här tiden, nej, tidigare, ty solen hade ännu
inte gått ned, jag minns att den sken rätt i
ögonen, när jag såg upp från rabatten. Jag höll
nämligen på och rensa rabatten nedanför verandan,
du vet, den med de hvita löfkojorna, — nå, det än
nu detsamma. Men solen sken, det minns jag,
— för sista gången.»
»Hvad säger du, för sista gången?» afbröt
honom Henrik och såg oroligt spörjande på
honom.
»Ja, ja, bry dig inte om det!» fortsatte gubben
något otåligt.» Agnes hade farit till Sätra, de
hade någon tillställning där på societetshuset,
och Elsa var ute och lekte, så jag var ensam
hemma. Nä, jag låg och rensade rabatten, och
så kom jag att tänka på att det var synd att
de icke hade planterat jungfruvin kring verandan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
