Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dömer det i en enda oförvillad, klarsynt blick.
Fy, det är afskyvärdtl Jag låg just och tänkte
på, när du kom, om man månne erfar en lika
ren och obesmittad känsla af sin lycka, när man
är lycklig — och det var det jag tänkte passa
på och fråga dig om,» tilläde han med ett lågt
skratt, men utan att se upp från hufvudkudden.
»Har du då aldrig själf varit lycklig?»
frågade Henrik likgiltigt, i det han ofrivilligt sökte
påminna sig sitt eget uppvaknande på morgonen.
»Jo,» svarade Kristian Bode med samma
låga skratt, »nog var det en tid jag trodde det
åtminstone. Men antingen måtte det hafva varit
en inbillning eller också har man icke samma
känsla af sin lycka, ty så vidt jag kan påminna
mig måste jag alltid fundera en stund, innan jag
fick den riktigt klar för mig. Och som jag
naturligtvis känner ett visst intresse att få veta, hur
det verkligen förhåller sig med den saken, tar
jag mig ännu en gång friheten att fråga dig,
som jag antar bör vara en kompetent domare.»
Han vände sig om i sängen och såg, med
hakan hvilande i händerna, öfver örngåttet på
Henrik.
»Hvad har du för skäl att antaga det?»
»Alltid lika hemlighetsfull, lika höjd öfver
oss andra dödliga! Jag har det skälet, att du
måste vara i en alldeles särskild sinnesstämning,
efter som du velat söka upp mig, ovärdige.»
Henrik såg på honom och tänkte med leda:
»Hvad hade jag här att göra?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
