Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syntes alltid vara just det rätta. Men han höll
sig något envist fast vid en och samma
tankegång och lät i allmänhet de nya uppslag, som
gåfvo sig, ligga obegagnade; först då han icke
mera hade något att säga i det ursprungliga
ämnet, öfvergick han till ett annat. Man hade
svårt att tro, att detta kunde bero på tröghet i
uppfattningen, ty inom den gifna gränsen visade
den sig, i hög grad liflig och vaken; snarare
var det en yttring af ihärdighet, af odeladt
uppgående i det för tillfället väsendtliga. Det fins
ögon, som hafva en ovanligt skarp och känslig
blick, men hvilkas synkrets just därför är mera
begränsad än andras.
Öfver hela håns väsende låg en prägel af
behaglig, vinnande naturlighet, icke den slags
otvungenhet endast, som förvärfvas genom
världsvana, utan en medfödd, inneboende, af samma
slag som det omedvetna behaget hos vissa
kvinnogestalter. Han hade intet korrekt i sitt
uppträdande, begick ofta fel möt konvenansen, så väl
med som utan afsikt, men i båda fallen utan
att stöta.
Han gjorde i allmänhet ett betydande intryck
på de människor han kom i beröring med. Och
dock var han icke på något sätt ovanligt
be-gåfvad. För sitt yrke hyste han mycken kärlek,
och hans lärare och kamrater hade tidigt fäst
stora förhoppningar vid honom. Man förebrådde
honom endast en viss enformighet, brist på
uppfinningsförmåga och djärfhet i själfva uppslaget;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
