Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i detaljerna hade han däremot en sällspord
förmåga att förläna de vanligaste motiv en
originell, karakteristisk anstrykning, som med full
rätt gjorde dem till hans egna. Han var ingen
initiativets man i det stora, hade ännu åtminstone
icke gifvit löfte om att framträda som bärare af
nya fruktbara ideer; han tog hvad som låg hvar
man till buds, men ingöt så med de enklaste medel
sin egen individualitet däri, en fin, harmonisk,
fantasirik individualitet, som förde tanken på den
götiska byggnadskonstens många okända mästare.
Utom sin konst hade han många färdigheter,
knappt nog talanger, — hade sysslat en smula med
landskapsmålning, skref vackra tillfällighetsverser,
spelade litet fiol, sjöng en smula, helst Bellman
och de små, melodiska, sirliga franska visorna
från 1700-talet, var road af och skicklig i de
flesta kroppsliga idrotter. Han var med ett ord
en lyckligt ehuru visst icke stort utrustad natur.
Hvarpå berodde det då, att han gjorde ett
så betydande, i vissa ögonblick nästan
imponerande intryck på flertalet människor?
Hemligheten var den, att han i allt, sina intressen som
sina fördomar, sina böjelser som sina vanor, stort
som smått, var sig själf, helt och hållet sig själf.
»Det brukas så», »man säger», dessa modets
tyranniska formler, som så ytterst få kunna göra
sig helt oberoende af, tycktes icke ens existera
för honom. Äfven då han följde den allmänna
stråkvägen — och som han icke var någon
ursprungligt oppositionell natur, gjorde han det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
