Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han fullbordade sin toalett med feberaktig*
brådska och skyndade ned.
I salongen fann han fadern och Agnes i
samspråk. Fru Wilde hade ännu icke kommit
ner, Agnes rodnade lätt, då hon fick se honom,
och de blefvo båda förvirrade, då de hälsade på
hvarandra. Doktorn såg på dem och strök sig
öfver munnen för att dölja ett leende, — han hade
redan länge haft sina misstankar. Med en ursäkt
till Agnes gick han ut i salen för att kasta en
blick öfver bordet; när de hade främmande var
det alltid han, som öfvervakade det hela.
De stodo en stund tysta bredvid hvarandra.
Henrik kände sig som i ett lätt rus, och han
tänkte med en outsäglig lättnad: jo, jo, hon
älskar mig ju!
Men Agnes återvann snart sin säkerhet.
»Jag är så ledsen att vi icke kunde få
morfar med oss, men han ville på inga villkor fara
hemifrån.»
Henrik märkte nu först att han saknades,
men grep med ifver samtalsämnet. Han började
berätta om det intryck som det första
sammanträffandet med Bode gjort på honom och om
sitt samtal med honom på hemvägen; i denna
stund kände han sig verkligen uppfylld af oro,
intresse och medkänsla för den gamle och var
glad att få uttala det för henne. Han såg
oaf-vändt på henne med ögon, som brände honom
själf, och på botten af hans sinne låg oaflåtligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
