Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon stannade och lyssnade, — ja, hon hade hört
rätt. Blodet sköt upp i hennes ansikte, hennes
ögon glänste till, hennes läppar öppnade sig till
ett djupt andetag. Stegen närmade sig, — snart
såg hon som en skuggning i dimman, först stor
och otydlig, men hastigt krympande tillsamman
och erhållande de bestämda konturerna af en
mänsklig gestalt. Hon fortsatte sin väg med
en häftig hjärtklappning, men till det yttre
lugn, blott med en dröjande hög färg på
kinderna.
Det var Arne. Hans ansikte lyste upp, då
han fick se henne, — han hälsade redan på
af-stånd; då de kommit fram till hvarandra,
stannade de på samma gång och räckte samtidigt
ut handen till hälsning.
»Det var roligt,» sade han, »jag trodde
knappt, att ni skulle våga er ut i dimman.»
Hon svarade honom endast med en leende
blick, som bekände att hon väntat honom.
Deras händer glömde sig kvar i hvarandra, tills
hon sakta drog undan sin. Den fråga om han
fick göra henne sällskap, som han hade på
läpparna, blef aldrig uttalad, — med en tyst
öfver-enskommelse följdes de åt i den riktning, som
hon förut gått.
Kvällen förut hade hon berättat honom om
sina morgonpromenader, och ehuru hon på
morgonen aldrig tänkt ut den tanken att hon skulle
möta honom, kände hon nu, att hennes största
önskan för det närvarande blifvit uppfylld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
