Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De gingo en stund tysta bredvid hvarandra,
så helt uppfyllda af hvarandras närhet, att det
syntes dem som hade de icke en enda tanke
som kunde formas till ord. Men då de
slutligen började tala, hade de en sådan rikedom
af tankar, att orden icke räckte till att uttrycka
dem alla. Så småningom ledde Arne Agnes till
att berätta om sig själf; det hände henne ytterst
sällan, och äfven nu skedde det i början med
en viss tvekan, som dock snart försvann. Hon
berättade om sin barndom, sin far, sina
sysselsättningar, tankar och drömmar; det blef en hel
bekännelse, som beredde henne själf en
egendomlig gifvandets glädje.
De hade slagit in på en smalare väg, som
förde dem närmare hvarandra. Deras gång hade
af sig själf fallit in i samma takt, alla deras
rörelser fogade sig efter hvarandra, följde
omedvetet en gemensam rytm, och deras tankar stodo
i samklang som skilda stämmor af samma
melodi. Dimman, som omgaf dem, ökade ännu
mera behaget af denna vandring tillsamman, af
detta förtroliga samtal; den gaf dem illusion
af en fullkomlig ensamhet, den var som ett
skyddande omhölje om deras lycka, utan att den dock
stängde dem inne, troget följande dem på deras
ströftåg genom denna natur, som vaknade till
en försenad dag, och som i sin hvita tystnad,
öppnande sig för deras blickar allt efter som de
gingo fram, tycktes tillhöra dem allena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
