Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hon berättade för dem om dimman,
och hur vackert det varit när den skingrade sig;
hon ville dela med sig litet af sitt öfverflöd
äfven åt dem.
»Jag undrar om farbror Henrik kommer hit
i dag?» sade Elsa, då de stego upp från bordet.
Agnes såg hastigt på henne, och det var
som om hennes ansikte på en gång slutit sig
som då man vidrör en sensitiva.
»Jag vet inte! x svarade hon kort och
lämnade dem. Det intryck denna fråga gjorde på
henne var blott, att hon hade en hemlighet att
bevara, som ingen borde få ana, om den icke
skulle förlora något af sin skönhet. Själfva tanken
på Henrik Wilde förorsakade henne endast en
hastigt öfvergående plåga, efter hvilken hennes
lycka lyste med förnyad glans, som då ett
strö-moln dragit öfver solen.
Då hon kommit upp på sitt rum, kände
hon dock ensamheten som en dyrbar gåfva. I
flere timmar satt hon på sin soffa, alldeles
orörlig, seende framför sig med glänsande blickar.
Hon hade länge varit barn, — längre än de
flesta. Ännu vid femton år, då hennes gestalt
redan började antaga kvinnans former, trifdes
hon icke med andra lekkamrater än småttingar
på sex och åtta år. Äfven med ännu yngre
lekte hon gärna, fastän det då framkom något
mera moderligt i hennes sätt. Jämnåriga skydde
hon nästan, men utom för småbarn hade hon
äfven en förkärlek för åldringar, och ett af hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
