Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon drog upp ögonbrynen med en nervös
rörelse.
»Jaså, ja, det minns jag verkligen inte.»
»Jo, jag minns det mycket väl,» och han
berättade om detta deras första sammanträffande
och framdrog därefter det ena minnet efter det
andra, frågade: minns ni den gången, minns ni?
med samma sträfva, anklagande röst; han kände
sin oförmåga att beröra minnets strängar hos
henne, men hämnades genom att låta henne
känna sina rättigheter.
Sedan den första känslan af obehag vid
underrättelsen om Henriks ankomst försvunnit,
hade Agnes föresatt sig att visa sig vänlig, öppen
och naturlig mot honom. Hon var så lycklig
att hon trodde sig kunna vara det, hon ville så
gärna visa honom hur tacksam hon verkligen
var för alla de intressen och tankar han gifvit henne,
för allt hvad han lärt henne förstå och uppskatta.
Hvarför kunde han icke nöja sig med detta, som
hon så gärna ville gifva honom, hvarför kunde
han icke glömma det andra? Det förstod hon
icke, det syntes henne så enkelt att han skulle
göra det, att hon nästan hoppades därpå? Lyckan
ser med underligt främmande ögon på olyckan,
den kan väl hysa medlidande med den, men icke
förstå den och icke heller riktigt tro på den.
Men Henriks hela sätt och hållning, de
anklagelser hon läste i hans blick, hans sträfvan
att tvinga henne känna sig bunden, uppväckte
hennes trots och stolthet, och hon satte hårdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
