Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag kan aldrig se mig mätt på dem. Vet du
att de äro grå med ljusa stänk uti, och pupillen
har samma färg som de vackra, alldeles svarta
skalbaggarna, som i solen blifva guldglänsande.
Vet du det? Men du vet inte, hur vackra de
äro, hur de kunna berätta, vackrare än någon
skald någonsin kunnat det, och bedja, befalla,
locka, vara uppriktiga, tankfulla, drömmande,
förtroendefulla, forskande, — och ibland gömma de
på något, som jag ville gifva mitt lif för att
kunna fatta, men jag kan det inte. Vet du inte
själf hvad det är du gömmer på? Jag vet blott
att det är det skönaste i lifvet, — skall du aldrig
låta mig ega äfven det? Vet du, att ibland, när
du blir förvånad eller förtretad, höjer du litet på
ögonbrynen, och då ser du så oskyldidg ut som
ett barn eller så högdragen som en drottning.
— Och din panna, din rena, hvita panna! Äro de
verkligen mina alla de tankar som rymmas där
inne? Och din mund, — vet du att du har ett litet
veck i mungipan, jag skulle kunna betrakta det
i oändlighet, som en fakir, och tro mig förvärfva
den eviga saligheten. Hvem har lärt dig att le
på det där sättet? Vet du verkligen inte hur
underbart du kan le, — och det där leendet
betyder att du älskar mig? Du älskar mig, —
du, du! Vill du att jag skall skrifva en dikt om
ditt ansikte, vill du det? Men den blir inte
lika vacker. Åh, om jag hade ord för allt hvad
jag ser däri, men det blir ju bara ord, —
glädje och lycka och sorg, — vet du att du kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
