Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se så sorgsen ut ibland, — och kärlek, det blir ju
bara ord! Har jag inte kunnat säga dig
någonting af hvad jag tänker, — förstår du det kanske
ändå, är du glad öfver att du är så vacker, — för
min skuld, säg, är du inte glad öfver det för
min skuld? Jag älskar dig, jag älskar dig, du
vackraste, vackraste, — skönaste!»
Hon hade lyssnat till hans ord, först förvånad,
så allt mera tjusad, med ansiktet betäckt af en
glödande rodnad. Nu lade hon handen öfver
hans mund och sade:
»Du smickrar mig.»
Han skakade leende på hufvudet utan att
taga sina blickar ifrån hennes.
Men hon vände bort ögonen, ty hon blygdes
en smula för den glädje som lyste ur dem.
»Nej, kom nu och låt oss gå!» sade hon
och reste sig upp.
»Jaså, att du är en smula skald också?» sade
hon efter en stund och såg på honom, med en
fråga om han verkligen menade allt hvad han sagt.
»Nej,» svarade han skrattande, »men jag är
mycket, mycket förälskad.»
❖ *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
