Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han tyckte, att allt på en gång blifvit upp och
nedvändt och att han var den olyckligaste
människa på jorden. Han bara blygdes, blygdes
alldeles förfärligt öfver att hans hustru bedt
honom om förlåtelse.
Han gick mycket hastigt med händerna
djupt nedstuckna i fickorna och hufvudet sänkt
mot bröstet, liksom ansträngande sig att taga så
liten plats som möjligt. Men hur det var, fick
han dock så småningom upp den ena handen,
den kröp ett par gånger ned igen, men kom åter
fram och började omedvetet göra åtbörder, först
helt små och blygsamma, men så småningom
allt vidlyftigare. Han började på att resonera
med sig själf.
Men sedan han nu en gång blifvit väckt,
tog hans ärlighet ut sin rätt, och han sparade
icke sig själf i denna uppgörelse. Han såg
sanningen rätt i ansiktet, den förödmjukande
sanningen, att han varit utsatt för en frestelse
och icke kunnat stå den emot, att, om han ock
icke hunnit blifva en riktig afFälling, han dock
varit nära affallets brant.
Och hvad var det som hade frestat honom, —
ja, h vad, om icke en liten smula af denna världens
goda, som han trott sig så djupt förakta? Hvad
var han då för en människa, eftersom sådant
kunde vara möjligt? Hvar var nu hans
ståndaktighet, hans fasta öfvertygelse, som han varit
så stolt öfver? Han häpnade öfver sig själf och
återföll i sin förra blygsel, sitt förra själfförakt.
Ett eldprof. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
