Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagsljusets tillväxt, tänkande om och om igen
samma tankar, upplefvande samma minnen,
återupptagande samma uträkning i hopp om att finna
ett fel däri, som plötsligt skulle förändra allt, och
slutligen hamnande i samma tröstlösa resultat.
Det var nästan endast med Agnes, som hans
tankar sysslade, — om han tänkte på Arne var
det flyktigt och i förbigående. Det var mot
henne som hans svartsjuka, hans förbittring och
sårade stolthet riktade sina angrepp, icke mot
Arne. Han undvek honom, därför att hans
närvaro framkallade tanken på Agnes med förökad
styrka, men icke af någon ovilja mot honom
själf. Han kände till och med fortfarande
sympati för honom och skulle kunnat visa honom
det utan ansträngning och utan att förställa sig.
Det enda, hvari hans svartsjuka tog sig uttryck
gent emot honom, var att han icke kunde lida
tanken på att upptaga en täflan med honom.
Han erfor stundom själf något liknande
förvåning öfver detta, förstod icke och sökte icke
göra sig reda för orsakerna därtill, men i hans
betryck var detta medvetande det enda som gaf
honom en känsla af frihet, af oberoende, af
hopp, det var som en fjärran ljusstrimma, en
glimt af sol och blå himmel för en i mörkret
trefvande människa.
Så förgick en vecka. Hans längtan att
återse Agnes vaknade åter och blef starkare dag
för dag. Det var icke längre blott det
svartsjuka begäret att plåga sig och henne, det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
