Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en längtan, som kom honom att stundom glömma
sin svartsjuka, en längtan att endast se henne,
höra hennes röst. Han kände att den blef honom
öfvermäktig, att han icke en dag till skulle kunna
motstå den, och för att stilla dess feber gaf han
den löftet att följande morgon gå till Sätraskog.
Men samma afton sade Kristian Bode till
honom:
»Kommer du ned i brunnsalongen i kväll,
det lär ska bli en improviserad bal?»
Henrik såg hastigt på honom och läste i
hans ansikte att Agnes skulle komma dit. Utan
att gifva sig tid till betänkande svarade han ja.
Då Kristian Bode föreslog honom att de
skulle göra sällskap, ångrade han sig redan, men
nickade samtyckande.
De gingo dit vid niotiden. Fullmånen stod
lågt på himlen i en krets af moln, landskapet
låg med dunkla, entoniga färger och mjuka,
smekande skuggor. En vek stämning betog
Henrik Wilde, hans längtan blef mera drömmande,
hans smärta mildare, det var som om de icke
längre stodo oförmedlade, skärande skarpt emot
hvarandra, utan flöto öfver i hvarandra som ljus
och skugga på väggen framför honom. Hans
egen sak fick något af landskapets overkliga,
drömlika karakter.
Kristian Bode stack sin arm under hans, men
var ovanligt tyst af sig. Han hade nu fullt
klart för sig hur sakerna stodo, och på samma
gång som Henriks nederlag sänkt, honom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
