Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han såg dem utan att veta det, hörde icke att
de talade.
Då spratt han plötsligt till vid ljudet af en
hviskning. Han såg upp och såg Arne och
Agnes komma arm i arm på gången helt nära sig.
I ett ögonblick försiggick då en fullständig
omhvälfning i hans sinne, blef ändtligen den
visshet lefvande och förtrogen för honom, som
dittills blott varit ett skrämmande hjärnspöke. Men
dessförinnan hade han en känsla som af död,
— det var hoppet, som öfvergaf honom.
Månen kastade strimmor öfver vägen; då
han fick se dem, voro de i skugga, men midt för
honom föll skenet klart och skarpt på deras
ansikten. De gingo i ett hviskande samtal,
försänkta i sällheten af sin första månskenspromenad.
Han såg hennes ansikte, besjäladt af kärlek, såg
den eld i hennes blick, som han aldrig kunnat
tända, och på samma gång han mätte vidden
af allt som han förlorat, förstod han ändtligen,
utan inskränkning, utan återvändo, att han
förlorat det.
Då han icke längre såg dem, förde han med
en mekanisk rörelse handen öfver sitt ansikte,
reste sig upp med ett slags förvåning öfver att
hans kropp nu sotn förr lydde hans vilja, och gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
