Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögonen och såg den blå himmelen ofvanför sig,
vattnets yta och stranden därborta i sol. Och
med ett slags undran tänkte han, att således
älskade han allt detta ännu, således hade det
ännu en mening, ett innehåll för honom,
eftersom glömskan icke lockade honom starkare,
eftersom han med en känsla af ifver simmade
tillbaka mot den soliga stranden.
Under det han klädde på sig fortfor denna
tanke att arbeta i hans hufvud. Medvetandet
om tidens läkande kraft hade vaknat hos honom,
och inför det krympte hans sorg samman,
förlorade sin enväldiga makt. Dag skulle följa efter
dag, andra tankar och omsorger skulle åter
upptaga honom, såret skulle läkas, ärra sig, och allt
detta skulle en gång blott vara ett minne, en
bitter erfarenhet, som låg bakom honom, en
dröm som gått till spillo. Han förstod att det
skulle bli så, men dock uppreste sig något inom
honom mot denna tanke, som syntes honom
tröstlös, ja, till och med kränkande, som ett
hånfullt gäckeri. Skulle allt hvad han genomgått
vara utan mening, icke lämna annat spår efter
sig än en dold bitterhet? Hade dock icke något
annat en gång skymtat fram för honom, något
rikare, starkare än detta tomma intet? Nu
mindes han — nattens tankar! Liksom dåhan vaknade,
log han åter ett medlidsamt löje åt dem, men
det var mindre öfvertygadt än då; en oro vaknade
inom honom, en känsla af att det var något han
borde göra, — en maning, en längtan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
