Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kom in!» hörde han Agnes röst, hans hand
blef åter stadig, han öppnade dörren och gick in.
Det första han såg var Agnes* ansikte, som
hon vände emot honom. Hon hälsade på honom
med en böjning på hufvudet och såg på honom
med en blick, hvilken var frigjord från alla de
känslor, som nu för hans tanke blifvit
införlif-vade med den, och endast uttryckte oro och
intresse för den sjuke. I samma ögonblick han
mötte den, läde sig hans sinnes uppror, och han
blef så sällsamt, så välgörande lugn. Han gick
fram till sängen och tog hennes hand, som hon
utan tvekan räckte honom. Först därefter sänkte
sig hans blick till sängen, bredvid hvilken hon satt.
Han såg Bodes hufvud på örngåttet och
hans händer på täcket. Händerna voro en döds,
och äfven ansiktet, blekt, insjunket, med
utjämnade skrynklor, tycktes utan lif. Men i detsamma
slog han upp ögonen, och de lefde ännu. De
fästes på Henrik med en igenkännande blick, och
läpparna rörde sig utan att dock gifva något
ljud; men då Henrik böjde sig ned emot honom,
lyckades han frambringa dessa ord, med en svag,
slocknad stämma:
»Det var andra varningen.»
Det kom något liknande ett leende kring
hans mund, och han slqt åter ögonen.
Henrik satte sig tyst på en stol, som stod
bredvid hufvudgärden och som doktorn hade satt
fram åt sig. Rummet var skumt med nedfällda
gardiner, men på sidorna om dem syntes långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
