Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kom närmare, båda två, — närmare, — så,
och tag hvarandra i hand.»
De hade flyttat sig tillsamman nära hans
hufvudgärd. Agnes såg undrande, förvånad på
honom, fattades så af en aning om hans mening
och blef alldeles blek. Hon kastade en skygg,
hastig blick på Henrik, äfven han var blek, men
det var en egendomlig glans i hans ögon, och
hans mund var hårdt sluten. Hon såg åter
hjälplöst bedjande på den gamle, men han såg nu
endast sin egen tanke, var endast otålig öfver
att de icke fort nog uppfyllde hans önskan, och
hon insåg omöjligheten af att nu förklara sig för
honom.
»Gör som jag säger,» upprepade Bode, »tag
hvarandra i hand.»
Hon kände Henriks hand fatta sin, ville
rycka den tillbaka, men han höll den fast och
visade med en varnande blick på den gamle.
Denne hade med en plötslig styrka rest sig upp
på armbågen, hans ögon hade en stark, feberaktig
glans, och hans läppar skälfde af en rörelse, som
var fullständigt obehärskad, utan något band.
»Lofva mig,» sade han, »att ingen får taga
bort mina rosor, att de få växa alldeles så som
jag ville. Och om några år, när jag är borta,
och de äro stora och i blom, då ska ni komma
hit, ni båda, och ni ska minnas att det var jag,
som planterade dem, att det var min tanke 1
Lofva mig det!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
