Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Engelbrekt, Sturarne, Gustaf Vasa, de två “bondekonungarne“ Karl
IX och Karl XI. Allt sedan 1435, då riksdagen blef till och
snart utträngde “herredagen“, har bonden såsom ett särskildt
riksstånd haft sätt och stämma där till 1865, då
tvåkammarsystemet genomfördes. Sedan den dagen hafva bönderna —
de små landtbrukarne, icke de stora godsägarne — utgjort vårt
inflytelserikaste politiska parti, “landtmannapartiet“, bland
hvars medlemmar mer än en kunnat sägas äga
statsmannablick och en ovanlig insikt i det svenska samhällets
utveckling, byggnad och lifsvillkor. Det torde ej blifva lätt att i
något lands riksdag finna småbönder så talrikt
representerade, så politiskt dugande och inflytelserika. Men så äro
också Skandinaviens bönder i socialt hänseende högt aktade.
Denna öfning i och förmåga af praktisk politik är grundlagd
och närd dels af den obligatoriska folkupplysning, som allt sedan
1842 års folkskolelag vuxit upp i Sverige och ställt dess folk
i allra främsta ledet bland bildade nationer, dels af de
kommunallagar, som 1862 kommo till och gåfvo ökadt uppsving
åt den urgamla själfstyrelsen samt utgöra den fasta
grundvalen för 1866 års riksdagsordning. Klart är också, att
den förbättrade ekonomiska ställningen, den allmänna
“uppryckning“ det nittonde århundradets i allt ingripande
kommunikationsväsen medfört samt tidningspressens väldiga
utbredning äfven nere i de djupaste folklagren mäktigt
bidragit att höja allmogens intelligens och öppna blicken för
nödvändighet af en medborgerlig bildning, som väl hvilar
på folkskolan, men går vidare än dennas och fördjupar sitt
innehåll genom att vara riktad på den vuxna ungdomen.
Det är bland dennas åldersklasser, 18—25 år, som den
svenska folkhögskolan — i likhet med hvad fallet är i
grannländernas folkhögskolor — finner sina flesta lärjungar.
Första tanken eller första aningen om folkhögskolor
vaknade 1867 samtidigt på tre ställen. I Skåne var det i
Bara härads landbruksklubb och i Kristianstads läns
landsting, och å båda ställena var det två högt begåfvade och
mycket framstående riksdagsmän ur landtmännens led, Ola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
