Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo, sådana der öfverdrag hafva vi nu litet
livar, — men Signe skall väl akta sig för att
försöka taga af dem. när Signe blir stor, ty då
får Signe mycket, mycket värre örfilar än nu.
De öfverdragen, ser Signe, är det bara Gud, som
bar rätt att taga af, men han tar af dem
allesammans, när den stora domedagen kommer, —
och då gäller det, hur pass bra man kunnat bevara
det tyg. som man fatt af vår herre. Derför skall
Signe mycket väl akta sitt tyg och inte låta
lif-vet sätta fläckar på det. Och öfverdraget, det
heter gudsfruktan och tro; andra hafva andra
sorters öfverdrag, men de äro inte så bra, nej
många fräta sönder tyget, i stället för att skydda
det. — Förstår Signe, hvad jag menar?»
»Ja-a,» svarade Signe, och stoppade ett finger
i munnen.
»Jo, pytt sa’n!» hördes bort ifrån gumman.
»Nå, kom ihåg det också, och bed Gud, att
han hjelper Signe, för annars går det inte.»
Han reste sig, gick till kakelugnsvrån och
tog sin pipa, som han satte i munnen och envist
började suga på, ehuru der icke fans någon eld.
I det han gick ut ur rummet, mumlade han för
sig sjelf:
»Hm, — det var för resten inte något dumt
tema, det der; — om jag skulle »
Men inne i förmaket fick Signe sig ännu en
uppruskning, och då förstod hon, att hon
icke fick taga af öfverdragen, — men hvarför
det förstod hon ändå icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
