Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade blott en svaghet, — det vill säga
en, som icke tillhörde hans skröpliga, menskliga
natur såsom sådan, — och den var att tro sig
skapad för filosofien. Han var öfvertygad om,
att i honom ett filosofiskt snille gått förloradt
för menskligheten, — men han var nöjd i denna
öfvertygelse och hade aldrig kommit på den
tanken att upplysa menskligheten om sin
förlust. Den lilla dosis filosofi, som han insmuglade
i sina predikningar, var af en så oskyldig art,
att hans åhörare aldrig anade, hvilken farlig
medicin de fatt in.
Dessutom var den i sig sjelf så oskyldig,
denna filosofi. Den hade till exempel aldrig
kommit på stridig fot med hans religiösa
åsig-ter. Han var så ortodox, som någon rättrogen
prest kan vara. och med en naivitet, som var
honom sjelf fullkomligt omedveten, underordnade
han sina filosofiska funderingar denna ortodoxi.
På detta sätt hade han åstadkommit ett
filosofiskt aggregat af den egendomligaste
beskaffenhet. Han förfäktade dessutom, att denna filosofi
var genomgående nationel. »Det är äkta svensk,
Boströmiansk filosofi, och intet utländskt
mischmasch!» plägade han med stolthet säga. Och
om någon klentrogen sökte upplysa honom om,
att denna egendomlighet icke var uteslutande
svensk, utan uppenbarat sig litet här och hvar
inom de filosofiska skolorna, så blef han ytterligt
förnärmad och sårad. Det var dock sällan, han
mötte någon sådan motsägelse, ty de åhörare,
han hade, böjde sig i allmänhet under hans
auktoritet, — med ett enda undantag, hans egen hustru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
