Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nu afbröt han sig tvärt, som om lian
kommit ihåg sig. Häftigheten försvann, och den
förra gråtmilda stämningen kom åter. Han tog
tillbaka allt, livad han nyss sagt, ökade än
vidare på sitt syndaregister; — men Signe hade
blifvit skrämd och satt tyst.
Slutligen tog han farväl af henne. Han bad
henne om förlåtelse för allt det onda, som han
gjort både henne och hennes mor. »Han visste,
att han blott var en börda för henne, — som
för alla andra! Men det skulle snart vara slut,
det bästa vore, om hon alldeles glömde bort,
att han någonsin funnits till. Och det skulle hon
nog snart göra!»
Och så for han, lemnande Signe i ett
tillstånd af ovisshet, förvåning och ängslan, som först
efter flere dagar gaf vika.
Ett par månader derefter kom underrättelse
om hans död. Han hade träffats af slag och dött
efter ett par timmars medvetslöshet.
Detta oförmodade dödsbud mera
uppskrämde än uppväckte någon sorg hos henne. Hon
gick i en själspänning, som hon icke sjelf kunde
förklara, men som ej fick utlopp i tårar. Hon
hade snarare en känsla af, att någon olycka
hotade henne, än af att hon lidit en förlust.
Hon måste brådstörtadt afresa för att hinna
fram till begrafningen. Det var första gången,
hon lemnade sitt hem, och då hon satt i
jern-vägskupéen, och tåget rullade bort med
henne till en främmande stad, till främmande,
likgiltiga menniskor, till hennes sista anhörings
begrafning, kände hon sig sä ensam och,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
