Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvergifven. att gråten svälde i strupen på henne
och ville kväfva henne. Slutligen somnade hon,
utmattad af öfveransträngning och sinnesrörelse.
En nyfallen snö låg bländande livil öfver
kyrkogården. Det hade snöat hela natten, men
fram på förmiddagen skingrade sig molnen,
solen tittade fram, och dess sken återkastades
så skarpt af kyrkogårdens hvita bårtäcke, att
det lockade tårar i ögonen på de fa personer,
som följt liket efter Signes far till grafven.
Der stodo manliga och kvinliga kamrater till
den aflidne; de hade gått direkte från repetitionen
för att följa sin komiker till grafven. Der stodo
några gamla tjenstemän, som i sina unga dagar
svärmat för teatern, men icke fatt följa sin
»kallelse», — och som nu på gamla dagar tröstade
sig med att dricka toddy tillsammans med dem,
som fatt följa sin kallelse, med att kalla
aktörerna för du, och en eller annan qväll få stryka
sig mot kulisåerna inne på scenen. Der stod
sufflören, som i sin tid också hade varit komiker,
men öfverlefvat sin komik och hamnat i luckan;
han såg vemodigt ner i grafven och afundades
kanske honom, som kommit ner i den luckan,
der man ej behöfver sufflera. Der stodo några
nyfikne, som tänkte ingenting; — och närmast
stodo presten och Signe.
Grafven låg så svart och gapande tom midt
i snön, men der nere såg den svarta myllan
nästan varm ut, medan uppe på jordytan allt var
hvitt, naket och kallt.
Kistan sänktes ned; presten trädde fram till
randen och riktade några ord till de församlade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
