Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Signe, och när han slutat, kysste han Signe
högtidligt på pannan och sade:
»God natt, mitt barn! Glöm aldrig, att hur
lockande än denna verld kan synas, hur gerna
tankarne än vilja hänga fast vid den, —’den dock
är intet för sig, utan blott är till för det andra,
det eviga lifvet. Endast med den tanken kan
du bibehålla din själ ren och obesmittad.»
Men då Signe gått och lagt sig, kommo
åter dessa tankar på henne, som hon ju borde
bekämpa såsom syndiga. Hon kunde icke
motstå dem, de drogo henne ovilkorligen med sig,
hon drömde sig firad och ryktbar, — och med
en röst, som kväfdes under täcket, mumlade hon
för sig sjelf:
»Vänta, — vänta!»
3.
Fabrikör Volmer strök tillsammans korten
med en åtbörd af leda, kastade sig tillbaka i
stolen och gäspade, en gäspning af trötthet
och matt liknöjdhet.
Signe såg upp från sitt arbete, betraktade
honom en stund tveksamt och sade slutligen:
»Jag förstår inte, att morbror kan finna
något nöje i att lägga patience.»
»Hvem har sagt dig, att jag finner något
nöje i det?» svarade Volmer i en kväfd gäspning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
