Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hur är det med Karlsson nu för tiden?>
frågade Volmer, sedan han helsat på henne.
»Ah, gunås så visst, — det är bara uselhet
det! Han ligger till sängs nu, stackare, — brostet
är så eländigt, så, — ibland sätter det åt honom,
så att han knapt kan andas.»
Volmer tog upp sitt ur och såg på det.
»Jag skall gå och se, hur det är med honom.
Hvart skall madam gå?»
»Ah, — jag tänkte mig i kyrkan. Se patron,
jag tycker riktigt, att jag behöfver få litet Guds
ord i mig; — jag vet inte, hvad det ä’ fatt med
Karlsson, han har varit så underlig nu på en
tid, — jag tror, att det är djefvulen, som anfaktar
honom.»
Brunner afbröt henne otåligt, tillsade henne
att komma upp på eftermiddagen, och vände
der-på om med Signe.
Under vägen berättade han för henne den mans
lefnadslopp, som de nu skulle besöka.
Det var historien om ett sträfsamt, tungt lif,
en arbetares kamp, först för att komma sig upp
till välstånd och oberoende, sedan för det dagliga
lifvets uppehälle. En kamp, som, alltefter som
barnskaran ökades, och munnarne blefvo flere, blef allt
mera tröstlös och fruktlös, tills kraften slutligen
svek, och allt lemnades^vind för våg. Historien
om hur, då nöden började visa tänderna, religiösa
grubblerier infunno sig, och den forna driftiga
arbetaren blef en fanatisk läsare, som lemnade
hemmet åt sitt öde för att springa på möten, hur
familjen upplöstes, barnen hamnade på gatan, hur
elände och grubbel slutligen gjorde af den starke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
