Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes tankar och drömmar, hans framträdande
bildade en vändpunkt i hela hennes lugna
hvar-dagslif, — och så kom det sig, att de blefvo gifta
med hvarandra, och att Volmer inträdde som
kompanjon i afiären.
Det spåddes olycka af detta äktenskap, men
spådomarne tycktes icke slå in. Hon fortfor att
hysa en undergifven dyrkan för den man, hon
fann sig i alla afseenden öfverlägsen, och han
begärde ingen öfversvinlig äktenskaplig lycka, utan
var nöjd med att i sitt hem hafva ett ordnande
och vårdande väsen, som aldrig gick i vägen och
alltid var på sin plats.
Han hade i allmänhet upphört att hafva några
stora anspråk på lifvet. Vanan, denna
oemotståndliga magt, det dagliga lifvets små bekymmer
och omsorger hade lagt sina utjemnande lager af
hvardagsdam öfver alla sinnets kantigheter och
sårnader. Han hade blifvit en oskadlig, en smula
bekväm skeptiker, som lefde sitt lif utan glädje,
men också utan smärta, lefde som det stora
flertalet lefver, — derför att de fått lifvet.
Då kom Signe med sin ungdom, sin
nyvak-nande vetgirighet, och uppväckte hos honom
en efterskörd af hans egen ungdoms oro och
sökande. Känslor och tankar, som han trott för
- längesedan slocknade, väcktes åter till lif af henne;
frågor, som han grubblat sig trött på och skjutit
ifrån sig olösta, ville hon i sin ordning hafva svar
på. Han fann sig åter af en bitter ödets ironi
trampande samma väg, som han förr en gång
slitit ut sin lifskraft på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
