Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Volmer anade hennes tankar; han ångrade
sina oförsigtiga ord och fortsatte med en röst,
som icke längre hade den vanliga ironiska,
gäckande tonen.
»Du far inte tro, att jag velat säga något
ondt om din mor; jag är öfvertygad om, att
hon aldrig begått något, hvaröfver du behöfver
blygas. Men, ser du, en skådespelerska må
vara aldrig så aktningsvärd, — det gagnar henne
föga, ty det är dock ingen, som anser henne
för att vara det. Till följd af sin ställning blir
hon alltid ett välkommet och värnlöst rof för
alla samhällets sysslolösa och aktningsvärda
medlemmar, i synnerhet fruntimren, som i djupet af
sitt hjerta afundas hennes friare ställning och gifva
denna afund luft i förtal. Det är den gamla
historien om räfven och rönnbären.»
De hade kommit till porten; under det
de gingo upp för trappan, fortsatte han,
återtagande sin förra ton.
»Om du derför haft några tankar på att gå
in vid teatern, så lyd en erfaren mans råd och
slå dem ur hågen! Stanna du kvar på god fot
med vår goda samhällsmoral, — sätt ett godt
parti såsom ditt högsta mål, — och hvem vet,
med god vilja och ditt utseende skall det kanske
lyckas att nå målet.»
Signe, som gick framför honom, svarade
ingenting, men då de kommo in i ljuset, såg han,
att hon var upprörd och undvek att möta hans
blick.
Hon sade ett kort »godnatt», utan att
räcka honom handen och gick mot sitt rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
