Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De gingo långsamt frainåt på dc mörka,
folk-tomma gatorna. Signe berättade, hvad som inträffat
under hans frånvaro, — om sin debut, sina planer
och förhoppningar.
»Således kan det anses afgjordt, att du gjort
lycka?»
»Ja, — jag tror det, — alla tidningarne säga
det, — och alla menniskor för öfrigt, — och jag
kan inte oaktadt all blygsamhet förneka, att jag
blifvit en smula firad.»
»Och en smula bortskämd också, — eller hur?»
»Uppriktigt sagdt, så fäster jag inte allt för
mycken vigt vid det beröm, som jag fått. Jag vet,
att man inte får fästa så mycket afseende vid
publikens första omdöme, — och jag tar inte åt
mig mer, än hvad jag förtjenar.»
Han log misstroget. Hon märkte det och
fortsatte ifrigare:
»Nej, — det gör jag verkligen inte! Just
der-för, att jag vet, att min roll inte var mycket
fordrande, att hvem som helst kunnat göra den lika
bra som jag. Jag ville först inte alls hafva den,
jag tyckte, den var så fadd och intetsägande, —
och det är den också, morbror får sjelf se; men
direktörn ville, att jag först skulle pröfva mina
krafter på den, — och jag måste slutligen gifva
vika. Jag var så nedslagen, medan jag inöfvade
den, jag tyckte, det var omöjligt att göra
någonting af den, — och jag blef mera förvånad än
egentligen glad öfver, att jag gjorde lycka. Det
är först nu, i den roll, som jag nu håller på att
inöfva, som jag skall visa, livad jag duger till.
»Och du är inte orolig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
