Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog han en uppgörelse med sig sjelf, en
uppgörelse, som varade länge, och hvars slut blef, att
han frampå natten å nyo steg upp och sakta
öppnade dörren till sängkammaren. Han
lyssnade ett ögonblick, gick derefter in och stängde
dörren efter sig.
Då Signe kom in på sitt rum, gick hon
direkte fram till fönstret och tittade ut. Hon drog
på munnen, halft smickrad, halft förargad. Derpå
släppte hon ner gardinen, långsamt, tum för tum,
som om hon retat någon. Så nickade hon utåt,
som för att säga: »stå der nul» och började
kläda af sig.
Det gick långsamt, — och mellan hvart plagg
försjönk hon i tankar. Hon satt en lång stund
på sängkanten och betraktade sina bara fötter,
finnande ett tanklöst nöje i att ömsom böja och
räta ut tårna. Så kastade hon sig med en
välbehaglig sträckning baklänges på sängen,
betraktande skuggan af sin bara arm på väggen.
Men då hon tröttnat på det, släckte hon
ljuset, drog upp täcket och beredde sig att stiga
i sängen. Då föll en tanke henne in. Hon
gick på tå fram till fönstret och tittade
försig-tigt ut genom en smal öppning mellan gardinen
och fönsterposten.
Månen hade gått upp och kastade ett matt,
gulaktigt sken på den motsatta husraden och en
del af gatan der nedanför, medan den öfriga
delen låg i svart skugga. Det var tyst dernere;
endast då och då hördes det trånsjuka
jamandet af ett par kattor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
