Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en ofrivillig jemförelse från hans hustru till
Signe. Så gick han och stälde sig bakom den
nas stol, lutande sig öfver ryggstödet och
betraktande hennes arbete.
På senare tiden hade de icke varit så
mycket tillsammans, och det hade nästan förefallit
Signe, som om han undvikit henne. Men med
en instinktlik räddhåga hade hon icke velat
tänka derpå.
Nu erfor hon en känsla af välbehag vid att
veta sig så nära honom. Hon såg honom icke,
men hon kände hans andedrägt beröra sin nacke
och hals. Hon lät händerna sjunka ner i knäet
och lutade sig tillbaka i stolen, kännande denna
närhet som en beröring, en omfamning, för hvars
behag hon motståndslöst gaf vika.
Ett ögonblick förlorade hon medvetandet
af allt omkring sig, men då hon med en knapt
hörbar suck åter slog upp ögonen, mötte hon
fru Volmers blick, som var fäst på dem med
ett uttryck, som dref allt blodet från Signes
kinder. Det var, som om hon i dessa ögon sett
ner i ett djup, som kom henne att svindla. I ett
ögonblick stod det obarmhertigt klart för henne,
hvart hon så småningom viljelöst låtit sig ledas,
ett medvetande sköt upp i henne och träffade
henne som ett slag, — medvetandet af ett brott,
hvars sötma hon för första gången smakat. Med
en känsla af aggande skuld slog hon ner sina
ögon för denna blick, som nästan brände henne.
Hon reste sig upp; det svindlade för henne,
och hon måste uppbjuda alla sina krafter för
att icke falla. Hon hade en dunkel föreställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
