Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fly, men hon kunde icke lyfta fotterna från
golf-vet; de voro tunga som blykulor.
Hon visste icke, hur länge detta varat, då
hon tyckte sig förnimma ett ljud, som föreföll
henne bekant. Mekaniskt sade hon efter det
med en röst, som lät torr och hes för hennes
egna öron, andra ord följde af sig sjelfva, men
hur hon sade dem, derom hade hon icke en
aning. Så småningom återvann hon dock
fattningen, rollen återtog sitt välde öfver henne.
Allt samverkade till att sätta henne i stämning,
— den fylda salongen, som numera icke ingaf
henne någon fruktan, gasen, kostymerna,
medvetandet om stundens vigt. Hon tyckte sjelf,
att hon spelade såsom aldrig förr, hon inlade
all den lidelse, hvaraf hon var mäktig, i sina
ord, hennes röst darrade af sinnesrörelse, och
hela hennes kropp skälfde i krampaktig spänning.
Men då ridån gick ner öfver första akten,
satt publiken kall och likgiltig, och endast ett
par svaga handklappningar hördes.
Hennes känsla hade varit för koncentrerad,
för inåtvänd, den hade förtärts af henne sjelf
och aldrig kommit fram till publiken, hennes
röst hade varit för svag och hade icke kunnat
fylla salongen, hennes sinnesrörelse hade tett sig
som rädsla eller afifektation.
Hon hade fått erfara den bittra sanning, som
kanske icke blir besparad någon skådespelare,
att det, som han sjelf känner djupast och
innerligast. det, som han tror sig framställa bäst och
sannast, vanligen är det, som publiken minst
uppfattar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
