Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under den köld, som strömmade henne till
mötes frän salongen, och hon spelade rollen till
slut, vetande med sig, att hennes dom var fald.
Då hon och Volmer foro hem ifrån teatern,
vexlades icke ett ord mellan dem. I det lialf- .
mörker, som rådde i vagnen, urskiljde Volmer
otydligt Signes gestalt bredvid sig; på bestämda
mellanrum kastade gaslyktorna ett hastigt
forbi-farande sken öfver henne, och detta regelbundet
återkommande ljus blef slutligen alldeles olidligt
för honom. Han kände ett behof af att hafva
ogenomträngligt, kolsvart mörker omkring sig
och henne.
Signe gick förut upp för trapporna, medan
Volmer betalade kusken. Då han kom in i
tamburen, hade hon redan gått derifrån. Han
tog af sig rocken, hängde den på sin vanliga
plats, borstade med armen af sin hatt, stängde
förstugudörren i lås och släckte gasen, allt
långsamt och betänksamt, som för att draga ut på
tiden. Då han redan lagt handen på låsvredet
för att öppna dörren ,till salen, hejdade han sig
och stod ett ögonblick orörlig i mörkret. Denna
enkla, mekaniska vridning på låset tog i detta
ögonblick ofantliga proportioner för honom, —
det var, som om han skulle begå en afgörande,
nästan högtidlig handling.
Och endast med en våldsam ansträngning
af hela sin vilja förmådde han slutligen öppna
dörren.
Det var mörkt i salen, men genom de öppna
dörrarne till förmaket föll ett dämpadt ljus in
på en del af golfvet. Dä han gick förbi bordet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
