Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samtidigt öppnade Signe försigtigt sin dörr
och tittade ut i salen. Hon var klädd i kappa
och hatt och bar en liten nattsäck i handen.
Hon hade väntat hela dagen, väntat med
hela sitt sinnes brinnande, bäfvande åtrå, — men
tat förgäfves. Volmer var som försvunnen.
Vid middagstiden hade jungfrun framfört en
hels-ning från honom, att hon icke skulle vänta på
honom till middagen. Han skulle troligtvis
äta ute.
Då hade hon intagits af en obestämd
ängslan, och hon hade hela eftermiddagen setat
lyssnande vid sin dörr, gripen af en allt djupare
misströstan, då timmarne gingo, utan att han kom
hem. Tiden för hennes afresa nalkades. — Skulle
hon då fara utan att ens träffa honom, se
honom ?
Andtligen kom han dock, och nu greps
hon i stället af fruktan öfver, att det afgörande
ögonblicket var så nära. Hon skulle önskat, att
det ännu varit många timmar dit. Men tiden var
inne, och hon måste gå.
Bäfvande stod hon i dörren och lyssnade
Intet annat ljud än skramlet af diskar från köket.
Hon stängde dörren om sig och gick ljudlöst
öfver salen. I förmaksdörren stannade hon åter,
tryckande händerna mot sitt bultande bröst.
Då hon gick öfver förmaket, stötte hon i
mörkret kull en stol; hon var nära att skrika
till af förskräckelse. Slutligen var hon vid hans
dörr. Hon samlade allt sitt mod och knackade
sakta. — Intet svar! Hon måste knacka ännu
en gång, och hon erfor dervid en blygsel, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
