Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Derför att du inte har några ögon, ja!
Jo, om Signe och — adjunkten!»
»Pu — hu!» kom det hånande från pastorn.
»Vi fa väl se! Jag vet, hvad jag vet, jag!
Att han är kär i henne, det är då klart som
dagen, — och han har dessutom anförtrott mig,
att han var förtjust i henne, redan innan han
kom hit. Han hade sett henne på teatern i
Stockholm. Och hon, — ja, få se! Det vore
för öfrigt det lyckligaste, som kunde hända
henne.»
»Tänker du underhålla dem också, sedan du
gift dem?»
»Åh, — de fa väl vänta litet, — och för
resten få de börja smått. Det har många gjort
före dem.»
»När tänker du börja att sy barnkläder åt
dem?» frågade pastorn sarkastiskt.
»Vänta du, — skrattar bäst, som skrattar sist!»
Och som hon nu var färdig, lemnade
pastorskan sängkammaren och styrde sina steg till
köket.
Pastorn sträckte makligt det ena benet utom
sängkanten; efter en stund följde det andra.
Då han fått på sig kalsonger och tofflor, svepte
han in sig i sin nattrock och gjorde sin
sedvanliga morgontitt ut på farstukvisten.
Oaktadt den tidiga timman var luften redan
het och tryckande; ingen nattvind hade afsvalnat
den, ingen dagg uppfriskat den; den hvilade,
tung af värme, öfver jorden.
Så hade det nu varit en tid bortåt, den ena
dagen hetare än den andra, och ännu syntes inga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
