Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pastorskan kom in med ett fång tallrikar,
som hon skramlande inrangerade på sina platser
i skänken. Derefter gick hon fram till Signe.
»Jag tror, du står och ser på adjunkten!»
sade hon plötsligt och nöp Signe skrattande i
kindbenet.
Signe såg förvånad opp och följde riktningen
af pastorskans blick. Då fick hon se adjunkten
sitta nere i bersåen och läsa. Hon hade ickc
märkt honom förut.
»Nej, — jag såg honom verkligen inte.»
svarade hon i en missnöjd ton.
»Jaså, — inte alls! Nej, — jag kan nog tro
det!»
Och med ett plötsligt utbrott af ömhet slöt
hon Signe i sina armar och kysste henne.
Derefter försvann hon åter i köket.
Signe visste nog, hvad detta betydde. Hon
stod en stund och betraktade adjunkten, som
tycktes var mycket fördjupad i sin bok; så drog
hon omärkligt på munnen, gick ut i tamburen,
tog sin hatt och styrde hastigt sina steg öfver
gårdsplanen. Hon följde landsvägen, tills hon
kom ner till ån; då vek hon in på en liten
gångstig, som följde åbädden. Här saktade hon sina
steg och försjönk i tankar.
Ett halft år hade nu förgått, sedan hon kom
tillbaka till Korsby. Den första tiden hade hon
riktigt tynat bort af ledsnad. Hon envisades
att icke vilja finna glädje i någonting, och hon
satt hela dagarne och grubblade på sina minnen.
I början hade hon endast haft tankar för sin
gäckade kärlek, för sina krossade förhoppningar
>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
