Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
les rätt, — han öfverdref måhända, men det var
dock en glädje att veta, att åtminstone någon
förstått henne. Och sedan dess kände hon sig
nästan tacksam mot honom.
På den sista tiden hade han dock icke talat
så mycket om detta ämne, utan i stället börjat
berätta om sig och sina förhållanden. Och då fann
Signe icke längre så mycket intresse i hans
sällskap. Hon insåg mycket väl, hvad som skulle
komma, — och det ville hon så mycket som
möjligt uppskjuta. Derför började hon undvika
honom.
Der hon gick utefter åstranden, tänkte hon
på, hvad hon skulle svara, när han kom och
begärde hennes hand. Ty att detta endera dagen
skulle ske, det kunde hon icke längre dölja för sig.
Älskade hon honom? — Älska! Hvem
frågade efter det? Det var ju blott en tom inbillning.
Herre Gud, — han var visserligen en ganska
vanlig och intetsägande menniska, — men det var
ju snarare en förtjenst än ett fel! Dessutom
var han kär i henne öfver öronen, stackars
gosse! Hon skulle ju göra honom lycklig! —- Skulle
hon blifva lycklig sjelf? Ah, — lycka — det var
ju ett sådant relativt begrepp.
Och dessutom, hade hon rättighet att afslå
ett sådant anbud? Hon var en fattig flicka,
framtiden hade inga utsigter för henne, och icke
kunde hon i all tid ligga de gamla till last. Hon
måste tänka på att blifva försörjd, och hvilken
annan utväg hade hon då än att blifva gift, —
såsom alla andra kvinnor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
