Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då kände hon, hur han försigtigt fattade
hennes hand och hörde honom hviska i sitt öra.
»Signe, — om jag får den, — vill du då bli
min hustru?»
Hon drog icke undan sin hand, men det
dröjde en stund, innan hon svarade.
Hon tänkte på en annan kväll, då hon legat
gråtande i en soffa,då hon känt Volmers brännande
andedrägt beröra sin nacke och hört honom
hviska passionerade ord i sitt öra. En dof
förbittring sjöd inom henne och med en känsla af
till-fredstäld hämdlystnad svarade hon sakta:
»Ja!»
Då adjunkten och Signe arm i arm inträdde
till de gamla, flög pastorskan upp, omfamnade
och kysste Signe, tryckte adjunktens
vördnads-fulla kropp till sitt bröst och var idel förtjusning
och lyckönskningar. Pastorn tog saken mera
lugnt, talade några allvarsamma ord om
betydelsen af det förbund, de nu ingått för lifvet, — ett
förbund, som endast kärleken kunde befästa,
och slutade:
»Ty kärlek, mina barn, — kärlek, — se der
svaret på Iifvets gåta!»
Dermed omfamnade han och kysste sin
gumma, som blef rörd och gret en liten vers.
»Nå hvad säger du nu?» frågade pastorskan
triumferande sin man, då de kommit i säng.
»Jag? — Ingenting!» svarade pastorn lugnt.
Pastorskan ville icke fullfölja sin triumf, utan
var nöjd med sitt eget medvetande. Efter en
stund frågade hon åter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
