Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på gatan gått om ett par fruntimmer, som voro
inbegripna i ett så iirigt samtal, att de icke märkte
honom förr, än han var alldeles inpå dem. Då
hörde han dessa ord!
»Jag försäkrar dig, hon har varit aktris, min
man har sjelf sett henne på någon teater i
Stockholm.»
»Men att han — —!»
I det samma fingo de syn på Brunner och
tvärtystnade. Han gick hastigt förbi dem. Han
förstod, att det var om honom och Signe, som de
talat.
Han hade märkt detta förut, han liksom
kände i luften, att hans giftermål gjort honom
till föremål för stadens skvaller, och detta
plägade honom så, att han kände sig verkligt
olycklig. Men hans förbittring vände sig icke
mot dem, som pratade om honom, utan mot Signe,
som han i sitt sinne lät bära skulden för det hela
Han var förbittrad på henne för det, som förut
utgjort kanske det mest retande hos henne, att
hon varit aktris. Ty det var en himmelsvid skilnad
mellan att vara kär i och att vara gift med en
aktris, om också blott för detta!
Under middagen fick denna förbittring luft
i oupphörliga anmärkningar på allt: soppan var
vidbränd, köttet inte kokt, ölet för kallt, intet
var i lag! Signe iakttog en envis tystnad, utan
att ens med en blick svara på alla hans
förebråelser. Hennes tankar voro långt derifrån; men
kontrasten mellan dessa hennes tankar och hans
småaktiga gnat stälde honom i en motbjudande,
nästan föraktlig dager för henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
