Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde en och annan till helgon och i vår
kritiska tid till dårhushjon, — men hur många
troende är det, hvilkas tro icke undergräfves
och frätes bort af ett i ekonomiskt betryck
till-bragt lifs dagliga droppande?
Brunner hade hittills aldrig vetat, livad tvifvel
vill säga. Han hade utgått från ett hem, som
var härden för en gammaldags, okritisk
gudsfruktan, der man gick i kyrkan två gånger livar
Söndag och helgdag, der man läste
morgon-och aftonbön i familj och gick till nattvarden
en gång i månaden, — med ett ord, der man
samvetsgrant uppfylde alla sina skyldigheter mot
himmelen, och derför ansåg det i sin ordning,
att man också skulle stå i dess särskilda hägn.
Det var föräldrarnes önskan, att den äldste sonen
skulle bli prest; redan vid hans födelse hade de
det klart för sig, och derför döpte de honom
till David. Han växte upp i den föreställningen,
fogande sig efter föräldrarnes önskan, som om
det voro en sak förut bestämd i Guds råd.
Då han slutat sina skolstudier, började han
således läsa på prestexamen. I Upsala var han
känd för att taga lifvet från den glada sidan;
det gjorde han också, — hela framtiden låg så
slät och banad framför honom, inga bekymmer
tryckte honom, lian var nöjd med sig sjelf, sin
Gud och hela verlden. Han tog sin examen
på bestämd tid och väntade lugnt på, att
pastoratet i sinom tid skulle komma. Och under det
han väntade, njöt han sin sorgfria tillvaro som
en ung, icke allt för rigorös adjunkt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
