Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iakttog han, att Signe en tid föreföll mycket
grubblande, men så tänkte han icke mera på
det; han hade nog med att tänka på sina egna
bekymmer 1
Det var dessa, som upptogo hans tankar
äfven nu, under det han ströfvade kring på de
mörka gatorna.
Han hade känt ett behof af att komma ut,
bort från hushållsbekymren, från de trånga
rummen, som tycktes honom skrika om brist och
nöd, från barnens skrik, från köksskramlet, från
allt det, som dagligen pinade honom med ständiga
nålstygn. Men tankarne derpå förföljde honom,
och dem kunde han icke gå ifrån.
Han såg framför sig allt det besvär och
bråk, som ett barn alltid har i släptåg, — som
är så ljuft första gången, men som icke längre
är så ljuft, då det upprepats några gånger; —
ökade kostnader, ännu trängre utrymme, nätter
störda af skrik och spring, diarrhé och andra
barnkrämpor, kink för tänder, och så denna
di-barnslukt i rummen 1 Dertill Signe sjuk,
måhända för en längre tid, så att dubbel börda föll
på honom, och utgifter, utgifter af alla slag!
Han kände ingen fadersglädje; den hade slukats
af brödbekymren, och detta barn tedde sig för
honom endast som en ny börda, — nästan som
en förbannelse.
Han kände ett begär att gå bort, långt bort,
gå ifrån alla sina bekymmer, sina tvifvel och
och missräkningar och känna sig ensam, endast
hafva sig sjelf att tänka på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
