Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mättad med väta, att den icke kunde upptaga
mera, utan gaf ifrån hvad den redan mottagit;
den svälde och bubblade som en jäsande deg.
Allt var genomblött, genomsyradt och drypande
af fugtighet.
Signe satt och väntade på Rrunner, som var
ute på en embetsresa tillsammans med den äldsta
sonen. Denne brukade vanligen få följa med på
dessa farder, då fadern icke ville taga någon af
drängarne från arbetet på gården.
Hon satt i sin stol och halfsof, men allt
emellanåt spratt hon till, tyckte sig höra något buller
och lyssnade utåt. Men hon misstog sig
oupphörligt; det var ingenting, och hon slumrade
åter in. Men äfven under denna halfslutnmer
voro hennes sinnen spända, och hon hade en
plågsam förnimmelse af, hur hjertat bultade i
bröstet. Hon förstod icke, hvad som kom åt
henne; hon brukade aldrig annars vara orolig
under mannens ofta långa frånvaro.
Slutligen hörde hon dock vagnen rulla in på
gården med ett mjukt, dämpadt ljud, som om
den rullat öfver en matta. Hon urskiljde
Brunners och den äldste sonens, Johan, röster och
drog en suck af lättnad. Denna beklämning.
som hon hela eftermiddagen erfarit, betydde
således ingenting!
Såsom de flesta sjukliga personer, som lemna
sina nerver fritt spel, var hon mycket känslig
och trodde på aningar.
Hon hörde dem stampa och skaka rockarne
utanför. Dcrefter öppnade de dörren och
hel-sade på henne, men kommo icke in, utan gingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
