Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genast lör att byta om kläder, genom våta som
de voro.
Klockan slog sju, och det mörknade mer och
mer. Men Signe tände icke ljus; hon satt gerna
i mörkret, som gynnade den sysslolöshet, hvilken
numera hos henne blifvit en vana.
Efter en stund kom Brunner in. Han var
trött efter resan och satte sig i soffan, läggande
benen upp på karmen. På Signes frågor svarade
han endast förströdt och enstafvigt; han var
ovanligt tankfull denna kväll.
Men då de en stund setat tysta i mörkret,
började han sjelfmant berätta, med en låg,
sväf-vande röst, som om han anförtrott henne cn fan
lig hemlighet.
»Jag for i morgse förbi Karstorp, och då
tänkte jag, att jag skulle titta in der. Der var
allt i förvirring; enda barnet, — du vet, Kristian,
krymplingen, hade insjuknat svårt i någon
halsåkomma, och det onda hade så hastigt
förvärrats, att de voro rädda för, att icke doktorn skulle
hinna dit i tid. Madam Persson i synnerhet
var alldeles i förtviflan, jag kunde aldrig tro,
att hon skulle kunna taga sig sä mycket af
någonting. Jag talade länge med henne, men först
var det, som om hon icke hört mina ord, hon
satt bara och vaggade af och an med kroppen
och jämrade sig. Slutligen, — jag tror, att
jag dä talat om, att hon måste med
undergif-venhet bära denna pröfning, som Gud säkerligen
icke utan afsigt pålagt henne, — brast hon i
gråt och anförtrodde mig under snyftningar, att
hon trodde, att detta var ett straff för, att honr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
