Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dyrka, — det är ingen god, ingen rättvis Gud, —
hör du, jag hatar honom!»
Hon hade talat med en triumferande
skadeglädje, då hon såg det intryck, som hennes ord
gjorde på Brunner.
Han hade blifvit alldeles blek. Han sträckte
afvärjande ut handen liksom för att hejda hennes
ord, — bäfvande för det straff han i andanom såg
dem samka äfven öfver sig och hela sitt hus.
»Du vet inte, hvad du säger 1. stammade han.
»Jag vet det mycket väl, — jag är vid min
fulla sansl Du hör, jag darrar inte på rösten, jag,
— jag är inte rädd, jag!»
Han återvann sin sjelfbeherskning under dessa
hånande ord, som träffade honom som pisksnärtar.
»Godt, — du får svara för dig sjelf! Jag tvår
mina händer! Men det vet du, att efter detta
kommer jag, endast jag att taga barnens uppfostran om
hand. Jag förbjuder dig att söka inverka på dem
det ringaste, — jag vill åtminstone hålla dem
obc-smittade af dina förderfliga åsigter.»
»Det kan du inte förbjuda mig!»
»Det kan jag, och om du inte godvilligt ger
vika, så skall jag motarbeta dig af alla mina krafter,
— jag skall lära dem att afsky allt, hvad du säger,
och de skola tro mig, ty jag har rätten på min
sida.»
Hon såg föraktligt på honom.
»Hur kristligt att taga barnen från deras moder!»
»Då det gäller omsorgen om deras högre väl,
få lägre betänkligheter vika. — Du skall mer frukta
Gud än menniskorj»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
