Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa sista ord, som plötsligt kommit för honom,
borttogo hvarje återstod af tvifvel hos honom, att
han icke hade rätt. Han kände sig stå på bibelns
fasta botten.
Signe intogs af en dof förbittring. Nu, då
man ville taga barnen ifrån henne, vaknade alla
hennes slumrande moderskänslor; hon tänkte icke
på, att hon sjelfmant så länge försummat dem.
»Akta dig, David, att du icke går för långt!
Försök inte att taga barnen från mig, — det tål
jag inte! Du har ingen rätt dertill, — deäromina
mer än dina, ty jag har lidit för dem, jag — och
lider än! Men du! — Tror du inte, jag vet, att
det var en tid, då du önskade, att de icke funnes
till, då du nästan hyste agg till dem, betraktade
dem som en börda, ett hinder på din väg. Tror
du icke, jag såg dina tankar, då Erik föddes, —
då voro icke dina faderliga känslor så varma, dina
pligter så heliga som nu!»
Hon fann en grym tillfredsställelse i att sc,
huru han vacklade under dessa anklagelser, hur
han böjde sig som under förkrossande slag. Hon
njöt af att veta, att äfven han pinades af dessa
tankar, som stundom ansatt henne, förföljt och
plågat henne med en obestämd ångest. Ja, det gaf
henne en viss njutning att känna, hur elak hon
blifvit under alla dessa år, och hon hade intet
medlidande med den stackars mannen, på hvilkens panna
ångesten frampressade storasvettdroppar, —ångesten
öfver att se sin synd framdragen i ljuset, denna synd
som legat begrafven i det innersta af hans samvete.
Och hon lemnade rummet medhögburethufvud,
rädd att segern skulle kunna gå henne ur händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
