Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Han skall inte skratta mer, — han skall
inte skratta mer!»
Brunner satt och läste i bibeln, då hon åter
kom in till honom. Hon gick förbi honom och
satte sig i soffan. Hennes hufvud var så tungt,
att hon knapt förmådde hålla det upprätt. Sömnen
sänkte sig blytung öfver hennes öfveransträngda
sinnen. Det sista hon hade någon förnimmelse
af, var mannens röst:
»Herren gaf, och Herren tog, — välsignadt
vare Herrans namn!»
Hon tyckte, att det brusade något inom
henne, något som ville till utbrott, — men denna
känsla gled hastigt undan för henne, och hon
förlorade medvetandet.
11.
Signe insjuknade i en svår hjernfeber, som
under ett par veckors tid höll henne sväfvande
mellan lif och död.
Hennes feberfantasier voro den religiöst
vansinnigas, fulla af synd och straff, fördömelse och
kval. Brunner ryste ofta i djupet af sitt hjerta,
der han satt vid hennes säng, såg hennes
ångestfulla kamp, hörde hennes förvirrade ord. Mycket
förstod han dock icke.
Hon jagades som ett vildt djur af någonting,
som hon aldrig kunde undfly, som var öfver allt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
